En ny bild av Kalmars historia

”Denna stad är genom sitt läge på kusten och sin höga ålder mer betydande än de övriga städerna i södra Götaland och har dessutom vunnit berömmelse såsom skådeplatsen för många furstemöten och väldiga krig.” Så skrev biskopen Olaus Magnus i sin ”Historia om de nordiska folken” på 1500-talet.

Nu har kunskapen om historiska Kalmar fördjupats på ett fantastiskt sätt genom utgrävningarna av den medeltida staden (bakom gamla konstmuseet), utgrävningarna på Kvarnholmen och utgrävningar och studier kring slagfältet, kopplat till Kalmarkriget 1611, söder om slottet.

I sin nya bok om Kalmars historia ”Den begravda staden” ger historieprofessor Dick Harrison en rik bild av Kalmars historia från urtid fram till stadens medeltida storhetstid före flytten till Kvarnholmen. Var Kalmar medlem av Hansan? Jodå, säger Harrison. Det finns bevis för det. Medeltidens Kalmar var en rik, ren och välstädad handelsstad, kanske mera tysk än svensk, där invånarna inte sparade på resurserna när det gällde arkitektoniskt skryt och det goda livet. Gatorna var belagda med stenarnas kortsidor uppåt, vilket var både flott och dyrt. Husen runt det medeltida torget var gediget byggda i sten. Arkeologerna har till och med hittat en så kallad hypokaust, en varmluftsugn, som placerad under byggnaden spred varmluft till de övre våningarna, en oerhörd lyx. Fast vad själva byggnaden användes till har man inte lyckats lista ut. Kanske var det en skola, kanske en skrivarstuga eller en möteslokal.

Men följer man Hysekegatan ner till hamnen får man en något mer prosaisk bild av medeltida folkliv. Där längst ute i änden av en brygga låg hyseket, det kollektiva stadsdasset. Ett populärt ställe, vilket inte minst framgår av den anhopning av bodar och hantverkare som fanns i anslutning. Och över den muromgärdade staden reste sig Bykyrkan, femskeppig och lika stor som storkyrkan i Stockholm. Ja, medeltida Kalmar, med sina 2 000 invånare måste ha varit en imponerande syn. Staden är som sagt borta. Det som ändå fortfarande kommer att vara synligt efter utgrävningarna är en del av muren som skilde det världsliga torget från det kyrkliga rummet. Platsen för den så kallade stigluckan är frilagd. Stigluckan var en liten överbyggd port i kyrkomuren. I botten fanns ett galler, ungefär som en färist, som nu i restaureringen av torget ersatts med ett modernt symboliskt smide. Alla, även historiska potentater som Gustav Vasa eller Drottning Margareta måste ta vägen genom stigluckan in i helgedomen. Fundamentet till en pietàbild, ”Jomffrw Marie dröwilse” (En sörjande jungfru Maria) alldeles innanför porten finns kvar. Fast om bilden var en skulptur eller målning vet man inte.

Kvar av den rivna staden finns också en välbyggd källare, som hittades vid utgrävningen 2016. Nu är den åter igenlagd. Men den kommer att friläggas i en framtid, när man hittat det rätta sättet att göra det utan att källaren förstörs av väder och vind. Läget vid havet och sundet är förstås avgörande för etableringen av Kalmar och slottet, både för kontroll över handel och över territorier. Vad som kom först, staden eller slottet är fortfarande under diskussion. Men det är klart att slott och stad är ömsesidigt beroende av varandra.

Ett arkeologiskt fynd som väcker fantasin kring den medeltida föreställningsvärlden gjordes i utgrävningar på Kalmar Slott 2009. Man fann en ensamt begravd yngling, liggande på magen med armar och ben i kors. Medeltidsmänniskor fruktade folk med kroppsliga lyten och ynglingen hade onormalt stora händer. Har vi att göra med rädslan för vampyrer och gengångare, funderar Harrison och konstaterar att arrangemanget att begrava en misstänkt gengångare på magen syftar till att liket skulle gräva sig neråt om det fick för sig att försöka gå igen.

När kommunen för något år sedan skulle jämna till marken vid badplatsen i Kalmarsundsparken söder om slottet, satte man grävskopan i ett kranium. Här stod det blodiga Kalmarkriget 1611, där dansken under några fasansfulla månader bombarderade och belägrade Kalmar Slott. Två soldater, bördiga från Småland visar benanalysen, fanns i den slarvigt grävda grav som kom i dagen. I sommar ska fynden grävas upp och undersökas närmre. Mycket vet vi, men fortfarande finns många av slagfältets fascinerande hemligheter kvar att avtäcka under den Kalmaritiska sommarstranden.

Fotnot: Texten, som är skriven av Björn Samuelsson, publicerades i Kalmarmagasinet sommaren 2017.